Please update your Flash Player to view content.

Hem till byn - en helg i Kampung Sepakat

Pappa Abdul och mamma Missiah och några av barnen står och väntar vid huset när vi kör upp vid infarten mellan oljepalmerna. Det här huset ska bli mitt hem de kommande dagarna. Följ med oss till byn Kampung Sepakat.

 

Vi har provat på Homestay; det är programmet där man kan bo hemma hos en malaysisk familj under några dagar. Det blir en oförglömlig helg, med mycken vänlighet, religiösa ceremonier, god mat och nya upplevelser.

Jag har bara hört Ramlis röst på telefon och vet inte vem han är. Men så träffar jag honom på vår mötesplats, Essomacken i Kuala Selangor. Det visar sig att han har en resebyrå i Kuala Selangor och är lokal represenant för Homestayprogrammet.

Homestay är det program som Tourism Malaysia har startat för att turister ska kunna bo hemma hos malaysiska familjer på landsbygden. Tanken är att man ska kunna ge utlänningar en inblick i vardagslivet i Malaysia samtidigt som turistinkomsterna också når ut i byarna i landet.

Ramli kör ut bilen på landet. Vi åker på småvägar, mest asfalterade, och kör förbi fält och oljepalmer. Här och var bland oljepalmerna ligger hus utspridda. Så småningom kör vi av vägen och åker upp mot till huset. ”Vi är framme” säger Ramli. Utanför huset i byn står familjen och väntar på gästen, den första gästen från utlandet som någonsin bott i byn.

Abdul har 200 oljepalmer på sin tomt och många andra träd, bland annat bananer och andra fruktträd. Han visar stolt runt mig på sitt lantstycke. Vad som slår mig är grönskan, dofterna och friden. Här upplever man en tystnad som är svår att hitta i Kuala Lumpur.

Missiah har lagat mat och dukar fram maten på golvet i vardagsrummet. Vi är bara fyra som ska äta nu, Abdul, Ramli, svärsonen Adie och jag själv. Vi sitter på golvet med korslagda ben, en ställning som inte är helt bekväm för en ovan utlänning. Maten smakar utmärkt.

Huset jag nu ska bo i är enkelt men relativt stort. Ett vardagsrum med soffor och stolar längs väggarna och en bokhylla med diverse saker och en stor TV vid en vägg. På väggarna hänger många tavlor, en del med skrifter ur koranen. Färgerna i rummet är varma och ger en hemtrevlig känsla. Från rummet finns dörrar till tre eller fyra sovrum och bakom vardagsrummet ligger köket. Köket är belamrat med diverse köksprylar och mitt på golvet står ett stort matbord med stolar och där finns också en liten TV. Bakom köket ligger två enkla badrum med toalettstolar och som dusch en stor tunna, fylld med vatten, och en skopa.   I mitt sovrum finns en stor skön dubbelsäng med fläkt i taket. Jag misstänker att jag fått det finaste sovrummet i huset.

På eftermiddagen vill man visa mig runt och vi åker in till Kuala Selangor och ser diverse servärdheter och museer. Sedan åker vi hem; det är dags att vila en stund och pappa Abdul ska åka in till mosken för att be. En person i byn har dött, berättar man för mig, och ikväll ska vi åka in till den döde mannens hus för en ceremoni, Kendari Tahlil. De flesta av byns 300 invånare skall dit. Eftersom jag inte har kläder för tillfället har man lagt fram några av Abduls kläder på min säng så att jag kan följa med. Byxorna är för små men sarongen och högtidsskjortan passar.

Alla möbler är bortplockade i den döde mannens stora vardagsrum. Männen i byn sitter på golvet längs väggarna. Kendari Tahlil är den ceremoni med vilken man vill hedra den döde. Den religiösa mässan tar en halvtimme, en halvtimme med böner, unisont mässande och läsning ur koranen. Det är stämningsfullt, högtidligt och fascinerande. Att jag som utlänning får vara med i denna ceremoni känns som ett privilegium.

Efter mässan serveras mat och vi äter där vi sitter på golvet. Jag får många leenden och den vänlighet jag möts med är överväldigande. Jag har nu suttit på golvet i nästan en timme och jag reser mig upp för att sträcka på benen. Jag stiger in i ett rum i de bakre regionerna men tvekar när jag ser vad som finns där. Här sitter alla byns kvinnor och äter. Men igen får jag många leenden och man vinkar in mig. Under hela denna kväll är det inga problem att fotografera. Man verkar ta det som en självklarhet att jag ska göra det.

Efter ceremonin i den döde mannens hus skall hela byn vidare till ett hus 300 meter bort för en annan ceremoni, Kenduri Cukur Jambal. Ett barn har fötts och detta ska firas med denna ceremoni, en ceremoni som i mångt och mycket liknar den tidigare ceremonin med böner och mängder med god mat.

Senare åker vi tillbaka ”hem” för att byta kläder. Klockan har hunnit bli elva på kvällen och vi ska nu åka till grannbyn, Kampung Kuantan, för att titta på eldflugekolonierna där. Detta är en stor turistattraktion. Efter mörkrets inbrott kan dessa självlysande flugkolonier ses i träden ute vid floden. Vi får en roddbåt med roddare som sakta ror oss ut på vattnet denna varma kväll i tropikerna. Eftersom vi kommer från grannbyn tar man inte betalt av oss. Blinkande eldflugor i stora mängder får träden att se ut som julgranar.

Klockan har blivit långt efter midnatt när jag faller till sömns i min bekväma säng i byn Kampung Sepakat. Imorgon väntar en ny dag med flera unika upplevelser. Homestay erbjuder en unik möjlighet att tränga in i vardagen i Malaysia. En Homestay ger unika fotomöjligheter inne i kärnan av en malaysisk by. Den som inte har åkt ut på en Homestay har inte sett Malaysia.

Läs mer om Homestayprogrammet och hur man bokar en Homestay!

Extra information